Jag har inte räknat innan men denna veckan har jag gjort det. Sen i lördags (alltså 4 dagar) har jag sovit totalt i ca 9 timmar! Denna natten är inget undantag. Jag fattar egentligen inte hur jag orkar. Det gör jag nog heller inte egentligen för man känner sig som ett nervvrak! Ett nervvrak som inte gör ett jävla skit på dagarna men så mycket mer på nätterna. Vore inte allt så himla fucked up så hade det nog inte blivit såhär. Jag saknar honom och jag saknar henne. Det sjuka är att det är bara mellan klockan 22 och 07 på nätterna som skiter slits upp på riktigt. Hade jag haft någon i närheten så skulle jag nog ärligt talat kunnat bli jävligt aggressiv. Men det är ju inte jag. Jag är inte sån! Eller det var jag åtminstone inte innan iallafall.

Drömmarna är bäst, under de få timmar jag faktiskt får uppleva dom. Antingen är jag död eller så är allt helt annorlunda om man jämför med verkligheten. Ibland har flyttat och startat ett nytt liv. Jag vet att jag gjort en massa fel i mina dagar och misstag som jag inte ens kan räkna till. Jag försöker bättra mig och mina avsikter med det jag gjort har aldrig varit att såra någon från min sida. Man tänker aldrig så när man väl agerar. Nu sitter jag här och vet fan inte vad jag ska ta mig till.... och det blir inte bättre!