Halloj!

Not been here for a while!
Näe det stämmer. Tänkte bara skicka in en liten uppdatering här angående min situation.
Sommaren har swishat förbi, tiden har gått så jävla fort.
Det blev periodvis en behandling i veckan till att börja med.. Sen har det dragit ut på tiden.
Man vill icke operera mig här utan jag har blivit remitterad till Halmstad sjukhus vilket naturligtvis gör hela processen mycket längre.
Men nu ska jag upp till Halmstad den 24 november för att träffa specialisterna och samtidigt undersökas.....igen!
Sedan, om jag förstått det hela rätt, så kommer operationen utföras i Halmstad, när vet jag inte ännu.
Vill bara att detta ska bli gjort så jag kan slippa tänka på skiten!

Tur är iallafall att Malin har sagt att hon kanske kan hänga med mig upp om två veckor så att jag slipper åka själv.

puss sålänge

De två sista gångerna blir måndag och onsdag nästa vecka. Känner mig konstig i hela kroppen och trött så kommer säkert decka här på knutpunkten i väntan på bästa vännen. 

Hon får helt enkelt stå ut och jag firar att denna dagens behandling är över med lite härlig musik 😊

Allt jag skriver här är för egen del. Det är för att denna plats är mest ''privat'' av de sociala medier jag deltar i. Jag har valt att inte publicera något som har med denna ''period'' i mitt liv att göra på varken Facebook eller Instagram där det blir för offentligt.

Det finns en anledning till det. Jag vill inte vara nån jävla ''tyck-synd-om-mig-idiot'' i detta läget utan göra det bästa av det hela.

Det har gått 4 dagar sedan den första ''riktiga'' behandlingen och jag fick förklarat för mig att jag skulle få ta en del piller men har klarat mig utan fram till idag. Jag är ju inte jätteglad för att ta mediciner så det är bättre att lida. Svar ja. Till en viss gräns. Jag har alltid varit väldigt smärttålig och inte varit rädd för smärta.
Idag gick det över mitt huvud och jag var väldigt trött och dåsig (liksom trött i hela kroppen) redan när jag vaknade. Fick städat lite och bakat scones till mig och broren innan han skulle till Malmö.
Sedan fick jag träffat Malin och Eleonor. Det är prioritering 1. Att träffa dem så ofta som möjligt för att de på ett sätt får en att glömma, iallafall för stunden. Samtidigt är jag väldigt glad och tacksam över att dom vet så jag slipper hålla på och leva ''under jorden''.
Jag har också märkt att jag fått svårare att koncentrera mig och att lyssna. Det märkte jag idag när Malin berättade saker som hon påstår att hon berättade för mig igår, och det stämmer säkert.
Har precis vaknat från min 3-timmars välbehövda sömn. Nu blir det lite ''The secret life of the american teenager'' innan jag förmodligen deckar igen också kör vi nästa behandling på tisdag.
Kör bara kör!!!

Puss så länge

Nu är vi på g! Två läkarbesök avklarade föregående vecka och den 6 maj startar vi behandlingen på riktigt!
På fredagens besök pratade vi bara om hur allting ska gå tillväga och han ställde massor av frågor.
Han rekommenderade att jag skulle gå hos en psykolog under tiden men det avböjde jag! Varför skulle jag göra det? Malin kan vara min psykolog.
Näe, skämt åsido.
Jag ska palla detta och det är bara att göra. Jag måste sluta röka vilket jag känner kan bli svårt, särskilt just nu. Det borde vara motiverande att jag MÅSTE sluta men det känns tyvärr tvärt om.
Det känns som att jag behöver mina vänner (cigaretterna) mest just nu. Behandlingen kommer att bli jobbig med smärta och andra saker man inte vill gå igenom.
Jag har de närmsta som håller tummar och tår och jag ska fixa detta med deras hjälp. Jag är enormt glad över att mina närmsta redan vet allt så jag slipper gräva ner mig i sanden och gömma mig.
Det kommer att bli en jobbig sommar men vi ska ha kul och leva som vanligt. Jag vill inget hellre. Hela behandlingen beräknas ta ca 6-10 månader och det är ju förhoppningsvis bara den korta tiden av mitt liv.
Nu ska jag kämpa och om, eller när jag tagit mig igenom detta börjar ett nytt kapitel och jag ska ta vara på varje dag som livet har att erbjuda.

På återseende

Du började bli bra igen och skulle ju få komma hem till Valtorp igen och jag antar att du redan gett upp men verkligen ville tillbaka till din lilla lägenhet! Jag kommer sakna dig så in i helvete morfar men nu kan du sitta där uppe och titta ner på mig tillsammans med mormor, ge henne en stor kram från mig! 

Din styrka, vänlighet och energi kommer också att vägleda mig genom den värsta tiden i mitt liv och jag ska tänka på dig varje gång jag är redo att ge upp! 

Idag förlorade en vän, en bit av mig själv och min älskade morfar! 

Sov gott moffe, jag älskar dig <3 

I över 4 år har jag gått med skiten inombords.

Fram till igår då jag bröt ihop big one. Har aldrig i mitt liv varit så jävla ledsen och rädd på samma gång. Det var som om jag knappt kunde andas så ja. Igår va skit men det är som det är. Idag fick jag också berättat för Malin vilket var väldigt jobbigt då jag inte gärna öppnar mig sådär. Dessutom är det rätt usel tajming av mig då hon har mycket annat på g just nu. Jag bokstavligt talat kände hur lättnaden sjönk in när jag fick berättat för henne. Hon lovade att finnas där och det är ju huvudsaken.

Jag vet och hoppas att det blir bättre. Redan om två veckor börjar vi och det kommer bli en helvetets sommar full med behandlingar men det är bara att ta sig igenom och kämpa till man stupar eller nåt!

Jag vet att jag är starkare än jag själv tror men jag är också väldigt rädd måste jag erkännna! 

Men nu biter vi ihop och fightas til the end! 

Hur kan 40 år bara försvinna? Det är som att den tiden aldrig funnits, det är en lång tid (så lång att jag har svårt att förstå då jag bara levt i drygt halva den tiden) och jag kan bara inte fatta det. 

Jag vill ju vara hos dig så ofta som möjligt men jag vet inte om jag orkar. Jag blir så trött av allt gråt efteråt så att jag känner att det inte finns något av värde längre. 

Många av dina barnbarn existerar inte för dig och där är jag inkluderad. Det känns jättejobbigt att sitta hos dig när du frågar vem jag är. 

Vi har haft så fina stunder tillsammans och vi alla har hjälpts åt att fixa i lägenheten och göra allt så bra som möjligt för dig. 

I onsdags lämnade vi in nycklarna som går till din gamla lägenhet som den Heller aldrig funnits för dig in nuläget. 

Det var hemskt att stå utanför och låsa dörren en sista gång. 

Jag får försöka tänka att det inte drabbar dig och försöka finna ro på ett sätt. 

Det är mycket i mitt liv som går käpp rätt åt helvete just nu och jag hade behövt dig mer än nånsin. 

Jag vill bara att du aldrig glömmer att jag älskar dig, för jag vet att du älskar mig.