Min älskade morfar <3

Från och med nu kommer jag inte att doppa pepparkakor i kaffet. Den personen som jag delade detta med har idag somnat in och lämnat oss. Träffade dig senast i torsdags och du var mycket trött men höll ändå humöret på topp, som alltid! 
Du började bli bra igen och skulle ju få komma hem till Valtorp igen och jag antar att du redan gett upp men verkligen ville tillbaka till din lilla lägenhet! Jag kommer sakna dig så in i helvete morfar men nu kan du sitta där uppe och titta ner på mig tillsammans med mormor, ge henne en stor kram från mig! 
Din styrka, vänlighet och energi kommer också att vägleda mig genom den värsta tiden i mitt liv och jag ska tänka på dig varje gång jag är redo att ge upp! 
Idag förlorade en vän, en bit av mig själv och min älskade morfar! 
Sov gott moffe, jag älskar dig <3 


Okej att vara rädd?

Nu kan jag äntligen andas ut... på riktigt känns det som! 
I över 4 år har jag gått med skiten inombords.
Fram till igår då jag bröt ihop big one. Har aldrig i mitt liv varit så jävla ledsen och rädd på samma gång. Det var som om jag knappt kunde andas så ja. Igår va skit men det är som det är. Idag fick jag också berättat för Malin vilket var väldigt jobbigt då jag inte gärna öppnar mig sådär. Dessutom är det rätt usel tajming av mig då hon har mycket annat på g just nu. Jag bokstavligt talat kände hur lättnaden sjönk in när jag fick berättat för henne. Hon lovade att finnas där och det är ju huvudsaken.

Jag vet och hoppas att det blir bättre. Redan om två veckor börjar vi och det kommer bli en helvetets sommar full med behandlingar men det är bara att ta sig igenom och kämpa till man stupar eller nåt!
Jag vet att jag är starkare än jag själv tror men jag är också väldigt rädd måste jag erkännna! 

Men nu biter vi ihop och fightas til the end! 



RSS 2.0